Heia, hur har It i hösterösket?

Ja no hara a blett rektit höstevär

sö en får a regge sä e grann rediare när en sa ud i väret.

De e nästen sö jä skulle velle ha hatt vöttera på mä

no när ja va ude i ettermeddas.

Ja de va e nödvändihed å göre ett ingrebb, hele backen va full i löv

å hammokken min me.

Sö de va bare tell å ta e vals me räffsa,

ja tretakt kom vi väl alldri oppi men...
No sera ju e grann bättre ud där ude,

men ja fekk gå inn etter noggen timme på grönn å e lida ulöcka.... 
Ja blåfarven å svöllnan går ju ner etterhört,

männ de e sö ullianes när en ente kann få sett nogge

för jä får ente opp löcket te öga mett.
Ja, ja de e smällar en får ta säjer di ju, å jä tokk min ude i gårn.
Om jä ändå kunne ha latt bli å trött på de förbenade räffseblat....

Vill ni läsa fler monologer mm på nordbohuslänsk dialekt

så titta gärna in på min facebook sida En bokkette Nolhôtte på Fäjsbokk

 


Mossa, mossa på er alla människobarn!

Å vad jag älskade att höra på Nicke Lilltroll  

 när han berättade om sina öden och äventyr i Storskogen

och om sitt liv med de sina i Trollberget.

 I Trollberget bor han med sin lillebror, farfar och farmor och morfar och mormor,

och som bästa vän har han bofinken Bosse.

Vi hade en liten högtalare med sladd till vanliga radion,

med den brukade jag krypa ner i sängen

och lyssna med spänning och inlevelse på vad han hade att berätta.

Programmet sändes i Sveriges Radio 1957–1965,

och skådespelaren Ragnar Falck skrev manus och gjorde rösterna i programmet.

Det var mycket att lyssna på i radion 

och som den lilla sagoälskande unge med stor fantasi jag var

så såg man ju berättelserna i sitt huvud.

Kanske man skulle köpa sig en Cd med lilla Nicke

och se om han kan ge samma lugnande effekt och inlevelse nu som då. 

Skickar här med ett avsnitt där Nicke går till doktor Uggla som förfriskning av nostalgiminnet

för de som hört honom förut och som smakprov för de som inte inte har det. 

Ps.Vill ni ha mera nostalgi så är ni välkomna att titta in på min facebooksida Det glömmer jag inte 

Må så grankott allihop!  

Hej på er!

Så har vi då kommit till mitten av denna höstmånad Oktober.

Tiden går så fort nu för tiden tycker jag och kanske fler med mig?

Nästa helg är det dags att ställa om klockan till annan tid igen,

bakåt skall ju timmen gå denna årstid. Kan ibland vara lite frågetecken

kring vilket håll man skall flytta den omtalade timmen.

Men liknelsen med utemöblerna som man tar fram på våren och tillbaka på hösten har hjälpt mig emellanåt när förvirrelsen tar över.

Hösten ha jag alltid tyckt om, en lugnare årstid

med möjligheter att lysa upp mörkret med små ljuspunkter.

Musik är en källa till att sprida ljus i sitt eget och andras sinne,

och vad passar inte bättre i dessa hösttider än Höstvisa med Cumulus.