Ja no hara vart ett faslett rännane här e stönn.
Ja de va så atter katta mi feck e kull me ongar här förleden,
fem stökker ble de inalles.
Men de ble a e lide grann tå en overraskelse dänne telldragelsen,
dänne katta ser jä jo nästen bare när ho vell ha mad
å när väret ente anses akseptabelt utå a.
Å sö har ho sö ho kann gå ud å inn söm ho vell sö,
för jä har gjort ett höl i dörra mi me svängdörr te na.
Sö skulle jä då en da lede ätter noggene kläer
söm jä hade längst in i kläskrubben,
å där lå ho me dässe kattongar.
Ja de va jo bare å höre rönnt om de va noggen söm velle ha döm
för jä e egrann för blödhjärta tell å ta ihjäl sönne små liv.
Å joda de va a allt de söm velle,
sö fyre tå döm ble bortlöva i ett naffs.
Men de va en liden rackare söm ingen va intressera tå,
sö dänn har jä bestämmt att jä behöller sjöl.
Dänn röe feck pastorn ettersöm han va här å tinga pån.
Han velle apselut ha den farven pån
för de ska va sönne hejjare på å ta mössar hade han hört säjanes,
å de sprenger sö månge tå döm i dänne prästgårn å nogge fäller går de ente i.
Å en tå ungane han hadde en mängde lange rännar på sä,
dänn velle skolärarn ha.
Å de e nokk ente sö konstit att han velle de
för han e e grann langrannete sjöl me.
Sö vara en söm va helt bedrövlit fläkkete
i noggene obestämbare farger.
Den va ho dama på tvätteriet å hämta,
å de kunne ju va passlit att han hammna där töcker jä.
Dänn söm va överväganes vid
dänn ble körkvaktmästarn sö gla i.
Han försöger å vare vid noggene ganger i året han me
sö han velle väl ha nogget söm påminten om de.
Men han e a himsket snäll dänne karn sö dänn lelle får et nokk bra
å jä ska ta mä en titt emollomåd.
Mett oppe i all denne häringa beskrivinga uttå färger på dässe små liv,
sö kommer jä å tänke på e lida historia
om en bonne vars kalv hade spronge väck.
Han sprang rönt å leda
å sö mötte han noggen å fröuan med aen i halsen
om han hadde sett "en goda fläkkete stud?
svart van vid , å fram van bag, å bagben hadn opp te hase"
För fler Nordbohuslänska kåserier mm